Jag sitter brevid valplådan och tittar på mina bedårande små troll, som är så ljuvliga så jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag kan sitta och titta på dem timme ut och timme in, de är så fantastiska.

De växer. Massor! Jag hinner inte med. Igår när jag jobbade så tyckte jag att de hade växt en hel del bara på den stunden. Jag har nu börjat ge mjölkersättning på flaska en gång per dygn för att spara lite på Tessla, det är ju tufft att ha sex små hungriga bebisar. Dels för att hon är rätt smal och har halvdålig aptit och dels för att jag är så rädd för eklampsi, efter kalkbristenj vid förlossningen! När mjölkproduktionen sätter igång som mest om en eller ett par veckor kommer det att bli tufft för henne. De får oftast inte i sig så mycket från flaskan, men ett par av dem har förstått och suger ordentligt. Nu ska de snart få börja smaka på mat också, det går så fort. En ytterligare viktig orsak till att jag vill stödfodra dem är att jag hellre ser att de får dia i många veckor än att det blir kortare men på heltid. Mammans mjölk är en stor del av valparnas immunförsvar och det känns viktigt att de får del av det så länge som möjligt.  

Valparna har fått namn nu: 

Alldeles Ljuvliga Söta
Allas Vår Fantastiska Fina
Allas Vår Otroliga Oliver
Alltid Lika Härliga Hugo
Alltid Lika Underbara Rara
Allra Bästa Finurliga Felix