Allt går åt rätt håll nu! Mjölken i Tesslas ljuver börjar sina, valparna äter massor med foder och går upp i vikt som innan och vädret har varit så fint att valparna varit ute massor och myst. Trevliga valpköpare på besök är ett mycket trevligt plus!

Håll tummarna i morrn när det är återbesök hos veterinären. Då ska jag bjuda på nya foton också!

Alla hundar i familjen Tessling mår bra efter omständigheterna! Tessla var lite ledsen i natt eftersom jag särat på henne och valparna men lugnade sig ganska fort. Valparna verkar inte sakna sin mamma, de blir såklart glada när hon får vara hos dem (iklädd strumpbyxor och tikskydd, stackarn!) men verkar inte sakna henne när hon inte är där. De äter skapligt av mjölkersättning och valpfoder och jag ger dem vatten med spruta i munnen flera gånger om dagen då jag är så rädd för uttorkning.

Nu är det bara att hoppa satt mjölken sinar fort så de snat kan umgås obegränsat igen.

Jaha, knappt 4 veckor sedan valpningen och idag var det dags igen, för ett akutbesök hos veterinären. Jas såg i morse att Tesslas flytningar (som tidigare varit lite blodiga = helt normalt) var gulgröna och tjocka = misstänkt livmoderinflammation. Ringde till Ultuna som tyckte jag skulle komma in så jag packade hela familjen Tessling i bilen och for iväg. Tessla var inte jätteglad att vara där igen, men skötte sig som vanligt alldeles utmärkt ändå. Kliniskt var allt utan anmärkning, calcium- och röda blodkroppar var utan anmärkning men de vita blodkropparna var låga. Detta var märkligt, eftersom de vid en pågående infektion borde vart förhöjda, men om man gått med infektionen länge "gör kroppen slut" på de vita blodkropparna och värdet blir då lågt. Det fanns inga tiden på ultraljudet men veterinären tyckte att livmoderinflammation ändå var den mest rimliga diagnosen så antibiotika sattes in och så får vi åka tillbaka nästa vecka för uppföljning + ultraljud.

Antibiotikan som är insatt är skadlig för valpar så nu är det slut på diandet. Jag är så glad att jag började stödmata de små liven tidigt, de är ju redan invanda på mat och mjölkersättning och det känns därför inte alls så farligt, och som veterinären sa "det är ju ändå dags nu". För min del hade de gärna fått dia ett par veckor till, men de skadas inte av att sluta nu. Så nu blir det matning lite fler gånger per dygn och ordentlig påklädning av Tessla så de inte kommer åt hennes ljuver + urmjölkning för hand för att undvika mjölkstockning. Alla mår bra och det är huvudsaken!

De små Tesslingarna är idag 25 dagar gamla och jag har försökt fota dem... Fotografering är ju inte min starka sida, jag har en helt okej digitalkamera men ingen systemkamera, valparna tycker inte att ensamfotografering är speciallt kul, så tja... Resultatet blir därefter! Men i måndags var Cissi (ägare till Dumle!) och hennes familj här och Fredrik tog då en massa riktigt fina kort, som jag hoppas kunna bjuda på såsmåningom. Tillsdess får ni hålla till godo med mina ;-) Hade tänkt försökt ställa upp valparna idag, men att både fota och ställa upp ensam fick jag ge upp ganska fort.


Felix, som ska flytta till Nikita i Linköping.


Rara ska flytta till Fanny i Ramsele.


Hugo ska flytta till Anna-Greta och Nils i Kolbäck. De var här och hälsade på igår och Hugo charmade dem!


Lilla, söta Oliver har ännu inte hittat sitt hem!


Fina har inte heller hittat något hem ännu, men jag har några intresserade på gång.


Söta ska flytta till Gabriella med familj i Tärnsjö.

Då är valparna redan 3 veckor. Det har varit lite dålig uppdatering senaste dagarna men det har varit fullt upp sista tiden! Lite om vad som hänt:

* Tesslingarna har fått utökat utrymme och har nu en liten hage utöver valplådan och de verkar uppskatta sin nya värld, med massor att utforska.

* Tessla äter bättre än på länge, vilket känns jätteskönt.

* Raras nya matte Fanny var här och hälsade på igår vilket var mycket trevligt. Hon och Rara kommer att få uppleva mycket kul. Rara kommer att bo i Ramsele och få en "storasyster", i Gårdshunden Tuva

* De leks mer och mer för varje dag i valpkullen. Igår började ett helt gäng små valpar att börja attackera sin mamma och leka med henne och hon blev verkligen överlycklig! Det var som om hon fick en uppenbarelse - "Dom här små ska inte BARA matas och tvättas, man kan LEKA med dem också! Tjoho" Hon hade jätteroligt och de verkade de små uppskatta. Hon busade massor, men var samtidigt precis så försiktig som man måste vara med små 3-veckorsvalpar.

Tre-veckors foton kommer, jag har bara inte hunnit med... Nu ska här klippas klor :-)

Sitter med registreringsnasökan för valparna och när jag läste namn-reglerna insåg jag att jag visst läst lite för snabbt sist jag kollade... Då läste jag bara första meningen, som lyder:

"Namn på hund får inte tillsammans med inregistrerat kennelnamn bestå av mer än 35 tecken inklusive mellanslag..." 

Inga problem tänkte jag, för så långa blir de ju inte! Sen har jag jobbat ganska mycket för att få ihop välkomponerade namn och varit väldigt nöjd med namnen. Idag läste jag resten av stycket:

"Saknas kennelnamn får namnet inte bestå av mer än 14 tecken och endast ett namn tillåts. Om bindestreck används får inte samma "förnamn" användas på flera hundar"

Alla mina namn var plötsligt alldeles för långa, samt bestod ju av mer än ett namn! Jag blev först jättearg på SKK, men insåg ganska fort att jag får ju skylla mig själv som inte läste noggrannare från början. Det blir alltså ingen A-kull och inte de fina namn som jag tidigare meddelat. Dock har vi ju hinnit vänja oss vid dessa namn och valparna har växt in i sina namn så jag fick komponera om lite:

Underbara-Rara
Ljuvliga-Söta
Fabulösa-Fina
Härliga-Hugo
Festliga-Felix
Oliver-Otrolig

Jag är inte alls lika nöjd, men det är inte mycket annat att göra. Jag är ju väl medveten om att valparna kanske ändå kommer kallas något helt annat hos sina framtida ägare, och så ska det ju vara, men jag ville verkligen ha mina valda namn i pappren. Först tänkte jag byta alla valpars namn helt och hållet och spara dem tills kennelnamnet är färdigt, men det känns inte heller bra då de som sagt "blivit" sina namn redan.

 

Det går nu inte att missta sig på att valparna försöker leka med varandra! På morgonen har Oliver, Rara, Felix och Hugo haft fullt upp. Frramförallt Rara hade ett ryck nyss då hon jagade Felix svans och försökte sig på att morra. Hur gulligt som helst! Men de orkar inte några långa stunder utan somnar snart gott i en stor hög.

Kärlek!

I morse när jag vaknade hade äntligen alla valpar öppnat sina ögon :-) Lilla Felix var sist ut. Jag upplever att de valpar som öppnade ögonen först börjar upptäcka varandra mer och mer nu. Rara, Oliver och Hugo har ägnat morgonen åt att klättra och smaka på varandra på ett helt annat sätt än tidigare.

Jag har nyss avmaskat och klippt klorna på alla valparna. Det är INTE populärt. Försöker dock ägna tid åt att göra detta till en positiv upplevelse så att de inte blir skrämda inför framtiden. Men de sprattlar rätt bra kan jag säga :-)

Nu har ju mina små troll uppnått hela 2 veckors ålder och därför var det idag dags för första avmaskningen. Det är roligt hur olika de är, vissa smaskade i sig medlet utan några problem och andra spottade och skakade på huvudet och verkade riktigt förolämpade. När de fått in medlet i munnen fick de lite mjuk mat och då verkade jag som tur var vara förlåten igen :-) 

Söta Felix, lugn och trygg och gör inget väsen av sig. han var den enda som sov sig igenom dagens fotografering. Har ännu inte öppnat sina ögon, vilket speglar hans personlighet ganska bra; lugn och eftertänksam och tar det mesta med ro. Ligger gärna i knät redan nu, kommer bli en riktig kelgris.

Denna ljuvliga dam är så söt och vacker så hälften vore mer än nog! Men hon har humör också... Idag när jag skulle väga henne försökte hon ta sig ut skålen och skrek verkligen av ilska när hon inte fick som ville. Allt ska vara på hennes villkor :-) Hon ligger gärna och sover ovanpå någon annan, allra helst mamma Tessla. Hon var svår att fota idag, snabb som en liten vessla.

Hugo, störst i kullen och en riktig goskille. Hänger ofta med brorsan Oliver, som nästan är en kopia av honom själv, förutom storleksskillnaden. Milles favorit och det känns som om han kommer bli en rikigt glad och lättsam kille.

Lilla Oliver, så liten och så fantastiskt söt, som en liten teddybjörn. Sover gärna i knät och pussas alltid när man tar upp honom för lite god. Öppnade ögonen som nummer två och myser gärna med storebror Hugo. Har charmat alla som träffat honom hittills!

Min lilla överlevare, min allra förstfödda valp. Så speciell, vi skrattar åt henne varje dag! Älskar mat och är den enda som riktigt förstått hur man ska suga ur nappflaskan. Hon ligger väldigt ofta underst i högen av syskon.

På den här filmen ser man hur Hugo, Felix och Rara tränar på att gå:

http://www.youtube.com/watch?v=fE268Ul1YUI&feature=plcp

De kravlar, gnäller, äter och sover om vartannat. Underbara små djur! Idag har även Hugo och Rara öppnat sina ögon så nu är det bara två kvar. Någon eller några av dem har börjat skälla/morra lite smått i sömnen och det låter sååå gulligt. Första gången jag hörde det reagerade Tessla jättestarkt, flög upp och bara std och tittade på dem. Hon blev nog lika förvånad som mig :-)

Film kommer, men varje gång jag försökt filma dem hittils har de lagt sig och sovit :-)

När jag kom hem från jobbet nu hade Oliver och Fina öppnat sina ögon! Åååh, så söta! Och det är mer fart på alla valparna kastar sig omkring i valplådan och alla nästan går nu också! Ska försöka filma dem ikväll och lägga upp :-)

Oliver och Rara


Fina håller om Söta


Kvällsfika! /Oliver och Rara




Goshög!


Söta sover gott


Hugo


Felix


Fina - kolla in det goa hudvecket på ryggen


Hela familjen Tessling!

Jag sitter brevid valplådan och tittar på mina bedårande små troll, som är så ljuvliga så jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag kan sitta och titta på dem timme ut och timme in, de är så fantastiska.

De växer. Massor! Jag hinner inte med. Igår när jag jobbade så tyckte jag att de hade växt en hel del bara på den stunden. Jag har nu börjat ge mjölkersättning på flaska en gång per dygn för att spara lite på Tessla, det är ju tufft att ha sex små hungriga bebisar. Dels för att hon är rätt smal och har halvdålig aptit och dels för att jag är så rädd för eklampsi, efter kalkbristenj vid förlossningen! När mjölkproduktionen sätter igång som mest om en eller ett par veckor kommer det att bli tufft för henne. De får oftast inte i sig så mycket från flaskan, men ett par av dem har förstått och suger ordentligt. Nu ska de snart få börja smaka på mat också, det går så fort. En ytterligare viktig orsak till att jag vill stödfodra dem är att jag hellre ser att de får dia i många veckor än att det blir kortare men på heltid. Mammans mjölk är en stor del av valparnas immunförsvar och det känns viktigt att de får del av det så länge som möjligt.  

Valparna har fått namn nu: 

Alldeles Ljuvliga Söta
Allas Vår Fantastiska Fina
Allas Vår Otroliga Oliver
Alltid Lika Härliga Hugo
Alltid Lika Underbara Rara
Allra Bästa Finurliga Felix

Ettan - en vecka gammal


Tvåan - en vecka gammal


Trean - en vecka gammal


Fyran - en vecka gammal


Femman - en vecka gammal


Sexan - en vecka gammal


Nu är det dags att sova, för både två- och fyrbenta. Valparna drömmer så intensivt nu när de sover, blir spännande att se hur mycket sömn jag får i natt, de piper, gnäller, sprattlar och för liv. Raringar!

Tänk att mina små Tesslingar redan är en vecka gamla, nu har vi haft dem en åttondel av tiden! Det går väldigt fort! Valparna mår verkligen hur bra som helst, de växer massor (Fyran har gått upp 70 gram sedan igår!). Tessla mår också bra, är lugn och harmonisk och pysslar så fint med sina valpar. Dock är hon för smal tycker jag och med tanke på hur alla dessa små bebisar äter så hinner jag inte mata henne i samma tempo som hon behöver och hennes aptit är inte den bästa heller. Jag har därför varit och köpt valpmjölk idag så att jag kan stödmata valparna om det skulle behövas, känns skönt att ha det hemma, man vet ju aldrig vad som händer. Köpte även mjuk mat för digivande tikar och valpar (Starter Mousse från Royal Canin, eftersom det är det torrfoder hon äter) för att se om det kan intressera henne.

I helgen har familjen Tessla för första gången fått träffa människor utanför familjen, även om det ändå är sådana hon känner väldigt väl sedan innan. Det gick jättebra och hon vaktar sina bebisar men verkar ändå "stolt" över att visa upp dem. Hon är ifrån valparna längre och längre stunder vilket känns bra, för jag tror hon behöver vila upp sig emellanåt.

Nu ska jag fota de små raringarna!

Och de blir mer och mer aktiva för varje dag som går! Idag när jag skulle väga dem var det svårt att få till bra vikter då de kravlar runt i vågskålen som små snabba vesslor (vad annat kan man vänta sig med en tessla till mamma?). De nappar på fingrarna, sprattlar och buffas mer för var dag. Älskade, underbara små djur!

Alla sex namnen är nu färdigförfattade, nu återstår bara att se vem som ska heta vad!

Hemma efter en dag på jobbet, valparna och tessla går det ingen nöd på för dom har ju resten av familjen men fy så synd det är om mig, som får vara ifrån dom hela dagarna! Nu ska jag dock vara ledig fyra dagar och bara njuta, det känns härligt!

När jag kom hem nu så låg hela högen och sov, huller om buller, med mamma tesslas vakande ögon på sig. Nu har jag gjort dagens vägning och alla går upp fint i vikt, mellan 30 och 40 gram var. Alla utom lilla Trean är nu över 300 gram <3

Bonusvalp nummer två! Jag hade aldrig trott att ytterligare en var på väg, hur kunde allihopa få plats där inne? Många, inklusive jag, hade gissat på fem stycken och det verkade vara slut efter Femman. Tesslade hade inte haft värkar på ett tag, pysslade med sina valpar och vi planerade för hemgång. Men då satte det igång igen... Ut kom denna lilla söta hane och jämnade ut både kön- och färgfördelningen!

Femman är bonusvalpen nummer ett! När jag hade fyra fina, välmående valpar var jag mer än nöjd och trodde att det var färdigt. Då satte det igång igen och ut kom denna söta tik :-)

 

Fyran är kullens bamsing och den som först var över 300 g. I början hade jag lite svårt att hålla isär honom med sin lillebror Trean, men nu börjar jag lära mig deras små särskilda drag.











Jag lägger nu upp alla bilder jag har på varje enskild valp som är av okej kvalitet. Jag har tagit massor, men det är verkligen inte lätt! Dom är redan väldigt rörliga och tessla vill helst hjälpa till med korten ;-)

Trean är den första hanen som kom, kullens minsting men så fantastiskt söt!

Tvåan är en svartvit tik som ser ut att kunna bli väldigt lik sin vackra pappa Dumle. När hon var på väg ut och veterinären kände efter hur det gick för henne så bet hon henne i fingret och det kändes väldigt skönt och en bekräftelse på att hon var pigg (vid det laget visste vi inte ännu om ettan skulle överleva).

Ettan är den tik som satt fast och gjorde att vi åkte in till Ultuna. Hon är en kavat tjej som trots sin dramatiska start i livet med andningshjälp och lång tid borta från mamma nu hör till kullens mest ihärdiga individer. Hon är den som redan fått oss att skratta flest gånger!

Jag har jobbat idag och det var kul (min första riktiga dag som sjuksköterska efter introduktionspassen!!) men oj va jag längtade hem till dessa små godbitar som ligger i lådan och snusar!

Dom är så ljuvliga, underbara, fantastiska, härliga så det inte finns ord till det! Under kvällen ska jag försöka få ut kort på dem här en och en så att ni ser hur söta de är! Men att fota valpar är inte lätt har jag märkt, och då är de ändå inte SÅ rörliga ännu... Alla går för övrigt upp i vikt precis som förväntat och verkar må hur bra som helst.

Tessla är såklart en fantastisk mamma! Stressen efter förlossningen börjar så sakteliga lägga sig och min älskade hund kommer tillbaka mer för var stund. Jag har frågat mig själv otaliga gånger om det är värt att utsätta henne för detta men nu när jag ser henne tillsammans med sina bebisar finns det ingen tvekan, det är en så fin syn med massa kärlek!

Detta blev ett inlägg fullt med superlativ men ni förstår nog det ;-) 

Det är ett väldigt behagligt lugn i valparnas rum nu, Tessla verkar harmonisk och valparna äter och är nöjda. Tessla är så otroligt mån om dem, tvättar och fixar mest hela tiden och håller väldigt noga koll på sina bebisar.

Vi börjar redan se små personligheter i dessa nya liv och det är helt underbart. Än så länge kallar vi dem för nummer efter i vilken ordning dem kom, och till exempel kan jag berätta att 5:an är en riktig tuffing och ett matvrak och att 3:an sover mest.

So long!

Efter förra inlägget började krystvärkarna komma men sen hände tyvärr inte så mycket mer. Det var dessutom väldigt långt mellan värkarna och trots att detta var min första valpning så fick jag känslan att något inte stod rätt till. Jag ringde till Ultuna och veterinären höll med om att jag borde komma in. När vi började göra oss redo för att åka in så skymtade den första valpen så vi avvaktade lite, men när inget mer hände satte vi oss ändå i bilen. På vägen in kom valpens två bakben och svansen ut men sen var det tvärstopp.

Tack och lov att man bor nära veterinären!!! Underbara veterinär Mia fick ut valpen som suttit fast och gick snabbt iväg med den. Den var helt blå när den kom ut och jag var helt säker på att den var död. Sköterskan kom dock efter en stund och sa att den andades, men väldigt lite och fick syrgas och läkemedel. Ytterligare en stund senare kom veterinär Mia och sa att den var mer stabil men att det inte gick att vara säker ännu. Under tiden var nästa valp på väg ut, jag blev lite nervös men den fixade jag och Tessla alldeles galant på egen hand (vi hade ju Carin som support också!). Valp nummer två var en liten svart-vit tik och såklart bedårande söt. I samma veva kom även valp nummer ett tillbaka, lite slö men vid liv! Vi fick nypa och ruska henne en del för att hålla igång henne och hon piggade på sig allt mer. 

De tog prover på Tessla för att kolla kalkvärdet och precis som misstänkt så var det väldigt lågt. Så kalkdropp blev ordinerat och valparna fortsatte komma med jämna mellanrum. Nummer tre kom även den med bakbenen först (som ettan) men denna gång gick det smidigare. Nummer tre och fyra var hanar  och sen kom nummer fem som var en tik. Efter detta var vi ganska säkra på att det var klart, värkarbetet hade avtagit och magen kändes ganska tom. Det beslutades att ta en röntgenbild för att kolla att det verkligen var tomt men då kom det nta värkar och nummer sex kom ut, ytterligare en hane. Triss av bägge sorter! Nytt kalkprov var godkänt, röntgen visade tom buk och nu kunde vi äntligen åka hem. Tessla som alltid är så cool blev ganska uppstressad inne hos veterinären men nu ligger hon hemma i valplådan och börjar coola ner, även om hon fortfarande är för uppe i varv för att kunna slappna av och sova.  Hon är så duktig med valparna, tvättar och håller koll, men kan även bli lite irriterad på dem ibland så vi håller koll på henne nu i början, tills hon inser hur man behandlar de små guldklimparna.

Summan av denna dag blev en massa ny kunskap, sex fantastiska små nya valpar, en enorm beundran för min fantastiska hund, en dyr faktura och otrolig brist på sömn. Flera gånger under dagen har jag frågat mig vad jag egentligen utsätter mig själv och hunden för, men när jag ser denna härliga hög här i valplådan så är det värt allting!

Nu ska jag försöka få ett par timmars sömn, har försökt ett par gånger men inte kunnat. Migränen börjar komma smygande...

Första valpens vatten har gått...!

Precis när jag skrivit det förra inlägget började Tessla hässja och verka mer påverkad. Vi gick ut en kort promenad nyss och nu sitter hon i valplådan och flämtar... Valpar inom det närmta dygnet!

Vi har ju tempat Tessla den senaste veckan för att vara förberedda när det verkar vara dags. Hon har legat stadigt mellan 37,5 - 37,9 grader med ett par enstaka dippar ner till 37,1. Igår kväll vid 23.30 visade tempen på 36,7 så nu bör det vara nära. Natten var lite småorolig, hon bäddade en massa, ville ut och kissa och hade svårt att komma till ro. Samma sak under morgonen, men nu har det lugnat ner sig och hon sover gott. 

Oavsett vad så kommer dom små liven när dom är redo så det är j bara att vänta... Den som väntar på nåt gott... ;-)