Efter förra inlägget började krystvärkarna komma men sen hände tyvärr inte så mycket mer. Det var dessutom väldigt långt mellan värkarna och trots att detta var min första valpning så fick jag känslan att något inte stod rätt till. Jag ringde till Ultuna och veterinären höll med om att jag borde komma in. När vi började göra oss redo för att åka in så skymtade den första valpen så vi avvaktade lite, men när inget mer hände satte vi oss ändå i bilen. På vägen in kom valpens två bakben och svansen ut men sen var det tvärstopp.

Tack och lov att man bor nära veterinären!!! Underbara veterinär Mia fick ut valpen som suttit fast och gick snabbt iväg med den. Den var helt blå när den kom ut och jag var helt säker på att den var död. Sköterskan kom dock efter en stund och sa att den andades, men väldigt lite och fick syrgas och läkemedel. Ytterligare en stund senare kom veterinär Mia och sa att den var mer stabil men att det inte gick att vara säker ännu. Under tiden var nästa valp på väg ut, jag blev lite nervös men den fixade jag och Tessla alldeles galant på egen hand (vi hade ju Carin som support också!). Valp nummer två var en liten svart-vit tik och såklart bedårande söt. I samma veva kom även valp nummer ett tillbaka, lite slö men vid liv! Vi fick nypa och ruska henne en del för att hålla igång henne och hon piggade på sig allt mer. 

De tog prover på Tessla för att kolla kalkvärdet och precis som misstänkt så var det väldigt lågt. Så kalkdropp blev ordinerat och valparna fortsatte komma med jämna mellanrum. Nummer tre kom även den med bakbenen först (som ettan) men denna gång gick det smidigare. Nummer tre och fyra var hanar  och sen kom nummer fem som var en tik. Efter detta var vi ganska säkra på att det var klart, värkarbetet hade avtagit och magen kändes ganska tom. Det beslutades att ta en röntgenbild för att kolla att det verkligen var tomt men då kom det nta värkar och nummer sex kom ut, ytterligare en hane. Triss av bägge sorter! Nytt kalkprov var godkänt, röntgen visade tom buk och nu kunde vi äntligen åka hem. Tessla som alltid är så cool blev ganska uppstressad inne hos veterinären men nu ligger hon hemma i valplådan och börjar coola ner, även om hon fortfarande är för uppe i varv för att kunna slappna av och sova.  Hon är så duktig med valparna, tvättar och håller koll, men kan även bli lite irriterad på dem ibland så vi håller koll på henne nu i början, tills hon inser hur man behandlar de små guldklimparna.

Summan av denna dag blev en massa ny kunskap, sex fantastiska små nya valpar, en enorm beundran för min fantastiska hund, en dyr faktura och otrolig brist på sömn. Flera gånger under dagen har jag frågat mig vad jag egentligen utsätter mig själv och hunden för, men när jag ser denna härliga hög här i valplådan så är det värt allting!

Nu ska jag försöka få ett par timmars sömn, har försökt ett par gånger men inte kunnat. Migränen börjar komma smygande...