Jaha, knappt 4 veckor sedan valpningen och idag var det dags igen, för ett akutbesök hos veterinären. Jas såg i morse att Tesslas flytningar (som tidigare varit lite blodiga = helt normalt) var gulgröna och tjocka = misstänkt livmoderinflammation. Ringde till Ultuna som tyckte jag skulle komma in så jag packade hela familjen Tessling i bilen och for iväg. Tessla var inte jätteglad att vara där igen, men skötte sig som vanligt alldeles utmärkt ändå. Kliniskt var allt utan anmärkning, calcium- och röda blodkroppar var utan anmärkning men de vita blodkropparna var låga. Detta var märkligt, eftersom de vid en pågående infektion borde vart förhöjda, men om man gått med infektionen länge "gör kroppen slut" på de vita blodkropparna och värdet blir då lågt. Det fanns inga tiden på ultraljudet men veterinären tyckte att livmoderinflammation ändå var den mest rimliga diagnosen så antibiotika sattes in och så får vi åka tillbaka nästa vecka för uppföljning + ultraljud.

Antibiotikan som är insatt är skadlig för valpar så nu är det slut på diandet. Jag är så glad att jag började stödmata de små liven tidigt, de är ju redan invanda på mat och mjölkersättning och det känns därför inte alls så farligt, och som veterinären sa "det är ju ändå dags nu". För min del hade de gärna fått dia ett par veckor till, men de skadas inte av att sluta nu. Så nu blir det matning lite fler gånger per dygn och ordentlig påklädning av Tessla så de inte kommer åt hennes ljuver + urmjölkning för hand för att undvika mjölkstockning. Alla mår bra och det är huvudsaken!